Cecilia Österman talar om arbetsmiljöarbete med förankring i både vetenskapen och verkligheten

”Hur kan du vara så intresserad av arbetsmiljöarbete?” Det är nog den vanligaste frågan jag får när jag föreläser på seminarier, deltar i paneldebatter eller är kursledare.

Det korta svaret är att jag verkligen vill vara en världsförbättrare. Det kanske låter pretentiöst, men jag har samlat på mig så mycket användbar kunskap som jag bara måste förmedla till fler. Och jag har testat så många effektiva verktyg och metoder för arbetsmiljöarbete i olika organisationer som jag vill berätta om. Jag både kan och vill göra skillnad.

Det längre svaret handlar om erfarenheter av en mycket speciell arbetsplats. Första gången jag gick till sjöss var jag 18 år, och det gav mersmak. Jag utbildade mig till sjöingenjör och tillbringade tolv år på världshaven. Senare har jag förstått att det gav mig inblickar i alla de perspektiv på arbetsmiljöarbete som vi måste jobba med för att skapa ett hållbart arbetsliv.

Ombord på ett fartyg finns det ingen skarp gräns mellan fritid och arbetstid. Det var så tydligt att livet och arbetslivet hör ihop. Under många månader var kollegorna inte bara arbetskamrater, utan också de enda vännerna. Fungerande relationer var nödvändiga både för trivseln på jobbet och för att vara trygg. Samtidigt var de fysiska riskerna hela tiden närvarande, på en arbetsplats i ständig rörelse.

När jag gick i land, ledde slumpen mig in i den akademiska världen. Arbetsmiljöarbete blev mitt forskningsfält och 2012 disputerade jag vid Chalmers tekniska högskola. Efter det har jag varit verksam som forskare vid Sjöfartshögskolan, Linnéuniversitetet. Via olika forskningsprojekt och samarbeten har jag fördjupat mig i nya frågeställningar, bland annat arbetsmiljö och arbetsvillkor för personal i serviceyrken, synergonomi i kontrollrumsmiljöer, innemiljö och luftkvalitet på fartyg, samt om mobbning och trakasserier på arbetsplatsen.

Jag är tacksam för alla mina tidigare erfarenheter. När jag talar om arbetsmiljöarbete, gör jag det med förankring i både vetenskapen och verkligheten.

PS: Jag försöker som många andra att ha en hälsosam gräns mellan fritid och arbetstid. Jag bor i Gesunda vid Siljan. Här återhämtar jag mig i växthuset och på skogsstigar tillsammans med hunden, jag tar gärna en löptur och på vintern njuter jag i skidspåret.